supermancantwalk

Skulle ha skrivit här för längesen, ber om ursäkt för det, men det har varit många tankar att samla först. Det gick inte riktigt som man kunde ha trott i Ramsele. Resan upp tog sjukt lång tid. Vi åkte från Hova halv nio på morgonen ungefär, sen stannade vi ett bra tag i västerås o fikade med Anders. Sen stannade vi ett tag i Gävle och åt mat o fikade med Sofie. Vi var inte framme i Ramsele förens halv ett på natten. På onsdagen gjorde vi först ingenting. gick lite på byn o var o fikade, o jag träffade Virus. Sen åkte vi på middag hos Eva-Lena (mostern) och det var trevligt, precis som hon sa så kändes det som om vi hade känt varandra jämt typ. Sen bestämde sig mamma för att vi skulle åka ut och säga hej till Rolf (min riktiga morfar) och det gick bra, bättre än vad någon hade trott tror jag. Han tom grät en skvätt. bjöd på fika och visade oss omkring där ute i skogen, sen blev vi bjudna på lite mer fika o han ville att vi skulle komma förbi en gång till innan vi åkte. så vi bestämde oss för att ses på fredagen då vi hade bestämt oss för att lämna Ramsele redan då. Och det visade sig vara rätt bra. När vi kom ut till honom på fredagen så stod det en kvinna i trädgården med ett litet barn, det visade sig vara mammas andra syster och hennes son.. Rolf (morfar) grät det första han gjorde, då hade hans fru fått reda på byn att vi varit där o var, ja, skogstokig, han får inte ha någon som hellst kontakt med oss. Känns lite tråkigt, hade han öppnat dörrn när vi kom första gången och sagt "hej, nej tack jag vill inte ha någon kontakt" då hade det inte spelat någon större roll, då hade vi haft lika mycket som när vi kom. Men nu när han bjöd in oss i vi var där i ett par timmar och man börjar lära känna, och han vill att man kommer tillbaka igen för att få reda på att han inte får ha någon kontakt men vill. då har man förlorat något sen. Men men, inget jag kan göra något åt. Får helt enkelt tänka på det mamma sa för ett tag sen som stämmer så jävla bra "folk som inte behöver mig behöver inte jag!" Men det vore en lögn att säga att det är så enkelt, detta kommer ligga o skava ett tag. Det är mycket annat oxå som svänger runt i huvudet. Imorgon ska jag börja på en praktik, jag är livrädd för att det inte ska funka. Jag är verkligen inte van vid att gå upp på morgonen, har försökt nu sen i torsdags, det är segt, men hoppas på det bästa. Jag vet inte vad mer jag ska skriva om faktiskt, känner mig tom. Iaf så blev resten av resan jävligt bra! Efter Ramsele drog vi till Hoting o kollade lite. Sen vidare till Östersund, där sov vi en natt o gick på zoo dagen efter, sen drog vi vidare till Orsa o var där i två nätter, där trivdes jag sjukt bra! Vädret var helt fantastiskt hela veckan! Nej fan nu skiter jag i detta, skriver mer en annan dag!

Khoma - Like coming home

Just like rain hits the ground,
scatters to bring life.
Or great waves come crashing down,
turned this life around.

The minute your hand reached out for mine,
bursting out of time.
Brought life through love,
I came home.

When all seems lost, hang on.
Can't make it out of here as one.
This life trough love, so strong.

Breathing of you is keeping me calm.
You're eyes so soothing.
This ravaged world can't keep us apart.
I'll hear you screaming.

Feelings I held so deep inside,
stranded and uptight.
Now I know were they belong,
I came home.

Just like rain hits the ground.
Fragile, winter breeze.
One touch and we'll escape from this town,
to a place were time stands still.
If I could spare one single thought,
when my days are counted.
Please let me remember when we first kissed