Varje gång jag skriver här så säger jag att jag ska bättra mig på det här med blogg. Men varje gång jag sätter mig för att skriva så tar det stopp. Det har på nåt sätt blivit jobbigt att skriva, fast jag vet att det gör sån otrolig skillnad efteråt. Nu har jag ju iof inte internet hemma men, jag är hos min mor ganska ofta så nu ska jag inte skylla på det. Sitter just nu i Katrineholm, är fast här tills imorgone eftersom att SJ är så jävla bra under vintern. Det var väl en snöflinga på spåret ngnstans i landet o då kan man ju inte ta sig fram. Jag känner redan nu att detta kommer bli ett sånt där onödigt totalt ointressant inlägg igen. Men jag kände att jag behövde göra nåt för att inte bara sitta o glo rakt fram o tänka för mycket. Men det var ju en löjlig tanke märkte jag, för jag vet ju att jag börjar tänka ännu mer när jag väl skriver. Jag undrar vad det är som är så bra med skrivandet, om det är det jag får ur mig, eller om det är för att det är så härligt att se att jag fortfarnade kan röra händerna över tangenterna på samma sätt som när jag skrev varje dag. Det är faktiskt nåt härligt över den där känslan att bara sitta och skapa ord. För ord är väl det enda jag någonsin har kunnat skapa. Ja nu har du rätt igen det är lite gnäll här precis under ytan. Men nu var det ju iof det dom den här bloggen skulle gå ut på. Men som allt annat jag rör har den blivit nåt slag plank bara, o alltid denna musik grej. Varför kan jag aldrig sluta jämföra alla känslor och allt omkring mig som händer med låt texter? om det är så jävla enkelt att beskriva saker med en text som tar tre minuter att läsa o har grötrim i sig varför är det då inte det jag skriver när jag själv sätter mig? Men det är väl bristen på fantasi på rim kanske. Nej jag ska inte fortsätta att ta upp dina muniter nu, vem du nu är. Eller jo det ska jag visst för nu kom en ny tanke. Har du någonsin tänkt på hur mycke sorg det faktiskt vilar i dom orden? "vem du nu är". Det känns som nåt som alltid är så långt bort, o så otroligt sorgligt på nåt konstigt sätt. Hmm, vad flummigt det blev ist, jag ska nog låta bli att fortsätta på den banan och låta dig gå med ännu en bra text som sista ord ist.
Regina Spektor - Eet
It’s like forgetting the words to your favorite song
You can’t believe it
You were always singing along
It was so easy and the words so sweet
You can’t remember
You try to feel the beat
Eet, eet, eet, eet
Eet, eet, eet, eet
You spent half of your life trying to fall behind
You’re using your headphones to drown out your mind
It was so easy, and the words so sweet
You can’t remember
You try to move your feet
Eet, eet, eet, eet
Eet, eet, eet, eet
Someone’s deciding whether or not to steal
He opens the window just to feel the chill
He hears that outside a small boy just starting to cry
‘Cause it’s his turn but his brother won’t let him try
It’s like forgetting the words to your favorite song
You can’t believe it
You were always singing along
It was so easy and the words so sweet
You can’t remember
You try to move your feet
It was so easy and the words so sweet
You can’t remember, you try to feel the beat
