supermancantwalk

Idag är det ett år sen "farfar" dog. Min styvfars pappa, Det är ganska konstigt, jag skulle aldrig kalla min styvfar för pappa, men hans pappa var min farfar. Kanske för att jag aldrig haft någon, eller för att jag och min syster var välkomna in i hela släkten fast vi inte var biologiska barn. Han betydde väldigt väldigt mycket för mig. Så jag och mamma åkte till graven i Fredsberg och tände ett ljus som vi hade sagt. Mamma hade ångrat sig först i eftermiddags och sa att vi skulle skita i det, o jag blev så arg o ledsen så jag sa surt "det är tur att man inte har dött än i denna släkten!" Hur kan man glömma, eller försöka glömma någon så nära så fort? Men vi åkte i alla fall. Det var jättefint och iordning så någon annan hade nog också varit där. Jag kände att jag både ville och behövde gråta med det bara gick inte, men det kommer nog ikväll när jag är ensam. Vi hade med oss Obelix (hunden) så vi åkte till Hajstorp efteråt och tog en promenad längs kanalen. Det är verkligen vackert, trost snö, is och lera. Den promenaden var verkligen skön, jag hade velat gå hela vägen till Töreboda egentligen. Men det får bli en kvälls promenad här i Älgarås istället. Behöver få vara ensam lite.

Teddy lämnade oss igår, vårat ena marsvin:(



You left before I had a chance to say goodbye
But that's the way life usually is
it just passes you by
But you can't hold on to regrets and you can't look back
So I'll just be thankful for the times that I had with you
I hope I'm just like you

Do they have radios in heaven?
I hope they do
'Cause they're playing my song on the radio
And I'm singing it to you
If they don't have radios in heaven
here's what I'll do
I can bring my guitar when my time is up and I'll play it for you

Tell me can you hear me now
if not, then I can try to sing real loud
What's it like up on the other side of the clouds?
I hope I'm just like you

Idag är det riktigt många tankar, men frågan som cirkulerar i huvudet lyder som rubriken. Är blod verkligen tjockare än vatten? Från mitt håll skulle jag svara JA utan tvekan. Men jag tror det finns många som svarar nej, Min mor är en av dom. Min mamma är vad jag kallar halvt adopterad, min mormor är hennes riktiga mamma, men morfar adopterade henne i tidig ålder. Detta glömde dock min mormor att berätta för mammas halvbror, han fick reda på det av misstag när han var ca 18år. Är det rätt? Nej det tycker jag då verkligen inte. Men min mamma "glömde" även att tala om detta för oss barn, så när jag var ca 12 eller 13 år, när vi började förlora kontakten med morfar så fick jag reda på att han dels var slkoholist och inte min riktiga morfar. Då reagerade jag väl inte så värst mycket. Men när jag för ungefär ett år sedan fick en moster på posten och tio minuter senare hade två, och även en morfar i livet så började tankarna komma. Min mamma är inte ett dugg intresserad av att träffa sin riktiga pappa, eller ens veta något om honom, (inte som det verkar i alla fall) Men hon har inte frågat oss om vi är intresserade. Herre gud, jag har en morfar för guds skull, det enda av mor eller farföräldrar jag har kvar, inte för att min mormor är död, (kommer tillbaka till den delen strax, då ska jag förklara hela raddan) Och en moster som verkligen försöker få kontakt och är jätte nyfiken, jag tycker synd om henne eftersom hon inte får någon  respons, jag vet ju själv hur det var när jag försökte få tillbaka min storebror som jag knappt kom ihåg. (den historian kommer oxå så småning om) Men jag då som är nyfiken, skulle det vara fel av mig att ta kontakt med henne? Mamma har ju gjort sitt val, och inte vill jag vara den som ska stå inför hennes syster och säga att hon inte vill. Det blir till att tänka mer på det.

Så till historien om mina mor och farföräldrar då. Vi kan väl börja med farmor och farfar. Farfar vet jag ingenting om, han dog 1958, orsaken vet jag inte, min pappa säger att han söp ihjäl sig. Farmor finns inte så mycket att säga om heller, så länge jag kan minnas så var hon ganska dement tidigt, kallades oss alla fel nanmn hela tiden, blandade ihop år, dagar och tid. För några år sen blev det värre så hon fick flytta till Norrgläntan (äldreboende) där hon var i ca ett år, sen blev hon flyttad till ett annat, där hon var i ca 2år tills hon dog i maj 2007. Det är väl det jag vet om henne. Dom hade en ganska udda historia på den sidan också. Dom är tre bröder, min farbror Ulf är äldst, sen min far, och yngsta farbror Uno. Det är ett år mellan Ulf och pappa (har jag för mig) och fyra år mellan pappa och Uno. Om jag inte minns detta fel så var min far och Ulf runt 50års åldern när dom fick reda på att Ulf hade en annan pappa. Hur kan man undanhålla något sådant så länge? Det är för mig ofattbart.  När vi ändå är på pappas sida om historien så kan jag väl förklara lite kort om storebror Jonnie också. Jag vet inte riktigt hur gammal jag var när jag uppfattade att han var våran bror och inte en kompis till familjen. Han är nämligen äldre än oss. Vi är tre barn på pappas sida, Jonnie (1971) Jenny (1986) och jag som är född 1988. (jag kan ha fel på årtal i fortsättningen nu) Jonnie bodde med sin mamma (jag och min syster har en annan mamma) hela uppväxten och har väl inte haft det för kul om jag har fattat det rätt. Men runt 1996 så fick storebror jobb på samma företag som min far, så han bodde hos oss under tiden, Vid detta laget hade mamma och pappa gått isär för längesen och jag var mest hos mamma under tiden Jonnie var i Hova. (vilket inte var mer än ett par månader tror jag) Han brukade åka hem till Katrineholm på helgerna, och en fredag som vanligt så packade han och skulle åka, (då var jag faktiskt i hova) sen gav han mig en kram och sa "vi ses på måndag när jag kommer hem". Det har inte blivit måndag än, och det kommer inte att bli det heller. Vi frågade pappa då och då vart han tagit vägen, men han visste inte sa han. vilket jag tror är en lögn, det måste ha hänt något. 2006 fick vi telefon kontakt jag o Jonnie, han hade haft lite kontakt med Jenny under ett år då redan. Midsommardagen 2006 åkte vi upp o skulle träffa honom, jag och Jenny, NERVÖS var bara förnamnet, vi visste ju egentligen inte vem han var. Det var väl smålyckat. Han var full, han hade varit så nervös hela dagen för att vi skulle komma. Efter det har han bara haft kontakt med mig, men inte mycket. Vi stöter på varandra på krogen ibland när jag är i katrineholm.

Mammas sida då, lite har ni redan läst om. Men historian om min mormor är konstig, min mormor var jätte rolig tyckte jag när jag var mindre, men vad jag inte har vetat är att år av bråk mellan henne och min mamma berodde på att hon varit elak emot mig. Vi var på semester i Danmark när jag var runt sex år. Vi hade precis fått reda på att jag hade astma och mormor satt och blåste rök i ansiktet på mig. (nu tänker jag vara väldigt öppen här, min djupaste hemligheter kommer att komma med i denn bloggen, duger det inte åt folket så får ni läsa någon annans blogg.!) När jag var tolv år blev jag våldtagen, det var den oskulden. Min mormor kallade mig hora och sa att jag fick skylla mig själv om jag utmanade män. (jag hade röda mjukusbyxor den dagen och en stor stickad tröja) Hon bad om ursäkt för det senare, men jag ville inte prata med henne sen. När jag var 15 och min klass åkte på klassresa till Göteborg, (mormor bor där) så tänkte jag att jag kunde väl ta steget att ringa henne. Så jag pkte o hälsade på, och vi fick bra kontakt. Men under sommaren sen dog Dennis och Toffis, och jag blev matad med medicin (Zoloft) jag orkade inte ringa mormor på ett par månader. Sen ringde jag efter ca 5 månader och sa som det var och fick höra "Jag är gammal nu, och du har visat att du inte vill ha denna kontakten nu, så lämna mig ifred" (min mormor är tre år äldre än min pappa!) Sen dess har jag inte hört något, förutom "morfars" begravning i februari förra året, då hon inte ens kunde säga hej.

Det blev långa förklaringar här, och jag har ändå inte fått med allt...

Jag har märkt sista tiden att det är vanligt att föräldrar undanhåller adoptioner och liknande för sina barn.
Varför? Min styvfar fick en storebror när han var nästan 50år.
Och Johan berättade för ett par dagar sen att han fått en moster, Hans mamma fick helt plötsligt en lillasyster.
Detta är inte rätt, folk säger att blod är tjockare än vatten, men familjer verkar inte kunna vara ärliga mot varandra någonstans i världen. Jag har vänner som bryr sig mer om mig än mina syskon, jag ser dom mer som syskon, jag har hittat en ny "mormor". Men för mig känns släkten viktigare.

Men mitt svar blir ändå.
Nej, Blod är inte tjockare än vatten!

Kan ju börja mitt första blogg inlägg med att tacka Andreas Larsmark som gav mig idén att starta en blogg!
Och tacka lilla Johan och Björn för att dom håller mig sällskap över msn mitt i natten o lyssnar på mina tankar o annat.
Känner mig egentligen super trött, men känner att jag inte kommer kunna sova pga tankar.
Jag kan inte bena isär dom, dom kommer i stim. Det enda jag vet är att dom gör mig förvirrad och deppig.
Sista dagarna har varit riktigt jobbiga, åkte hem ifrån Katrineholm i tisdags och denna gången landade jag direkt när jag kom hem. Älgarås slog mig i ansiktet som en hård vind på en gång. Om någrar veckor har jag min adress här igen. vad händer då? Hur lång tid tar det innan jag vet om jag kan få hjälp ifrån soc tex? Utan hjälp från dom har jag inte råd att ta mig till arbetsförmedlingen. Och tar jag mig inte dit så blir jag utskriven, och blir jag det får jag inte hjälp av soc. Bra där. Ibland kan man undra om dom har hittat på vissa system för att jävlas. Ungefär som det här med jobb och körkort. Direkt när man har gått ut gymnasiet så vill man ju ha ett jobb (nu har inte jag gått gymnasiet, men jag chansar på det) men för att få ett jobb då så ska man helst ha körtkort, men man har ju inte råd att ta körkortet för att man inte har ett jobb, men utan det är det super svårt att få nåt. Jag tycker att det är löjligt, ok att man BÖR ha körkort för att jobba på ett bemannings företag, men för ett vanligt industri arbete? Flyttar dom på lokalen tre dagar i veckan?

Till och med jag inser att klockan är på tok för mycket för dessa tankar just nu, men lite blev jag av med.
Jag ser fram emot att göra mina tankar till ord här då och då! tjillivippen!