Trötta fötter

Hej hopp, för en gångs skulle är jag på ganska bra humör när jag skriver här. Dock lite bakfull, men på ett skönt sätt.
Var ute med grabbarna i mariestad igår, det var fantastiskt trevligt tycker jag, det gör vi om!
 Oh ja just, jag har äntligen gaddat mina fötter, för dom som funderar på det så rekomenderar jag det inte alls, det gjorde nåt sjukt ont! Men jag måste göra klart mina i alla fall. så en gång till får jag banne mig ha ont.


Har även hittat en fotlänk nu med bjällror igen, så nu plingar det sådär mysigt när jag går också!
Vad har jag mer att berätta... Jo Mattias med C har hjälpt mig att komma på en sjuk idé såklart, jag ska banne mig tatuera in en liten perkulator någonstans på kroppen, på ett obetydligt ställe. Jag får snart sluta prata med folk om tatueringar innan jag är helt fullmålad. hehe. Nu ska jag göra lite kaffe och fortsätta lyssna på KHOMA<3

Ska även skänka ett par tankar till farmor, det är två år sen hon gick bort idag. Hoppas du sover gott.<3

Till en stad jag är på vandring,
synden där är utanför.
Livets träd står där i blomning,
där som rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Svårigheter här vi möta.
Satans snaror här förför.
Inga frestelser i staden,
där som rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Nära, kära är hos Jesus,
skaror sjunger nu i kör.
Väntar på att jag skall komma,
dit där rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.



Khoma - 1909.08.04
Maybe I'll break this heart in two
Hail the ones with nothing left to lose
You thought you were safe inside your nest
I've followed your footsteps, giving you away
I can see you through the fog
Closing time. Don't panic or hit the alarm.
Stay calm.
All adds up, eating from inside
Nerves like snakes
Nothing left to hide
You thought you were safe inside your nest
I've followed your footsteps, giving you away
I can see you through the fog
Closing time. Don't panic or hit the alarm.
Taking aim. I've waited to come here, to see what you look like.
You're just like me. You'll panic and hit the alarm.
Stay calm.

Evig saknad.

Det är en tung dag idag, det är ett år sedan Peter dog. Det känns som om det är en halv evighet sedan, förra sommaren var otroligt tom. Hela året har varit otroligt tomt, utan nattliga samtal om allt mellan himmel och jord. Men det som fortfarande ringer högst i minnet är från när jag sov hos Peter i Töreboda när jag hade missat bussen en gång och han sa, (tydligen i sömnen för han kom inte ihåg det själv sen) "Jojo, du får stanna precis hur länge du vill, förutom på tisdag, för då har jag tvättid 17:30!" haha! Jag har fortfarande kvar sms också, jag har lovat mig själv att spara så många minnen jag bara kan, om så längst in i hjärtat. Jag vet inte om jag någonsin kommer att räffa en sån otrolig människa igen, Peter var otrolig, brutalt ärlig och hade en fantastisk humor. Everytime i fall in love!


I've talked to friends,
Talked to myself.
I've talked to God,
I've prayed liked hell, but I still miss you!
I've tried sober, I've tried drinking.
I've been strong and I've been weak,
and I still miss you.
I've done everything to move on like I'm supposed to.
I'd give anything for one more minute with you.
I still miss you,
I still miss you babe!



När en blomma bryts av
i sin vackraste blom,
Då blir marken så trisst
och så fruktansvärt tom.
Men kanske ändå att det
någonstans finns en äng,
eller en undangömd skreva,
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och fortsätta växa, dofta och leva.
Inte kan väl den blomman förvandlas till stoft,
som av himlen fått både färger och doft?
Men kanske ändå att det någonstans finns,
en kärlek som allt kan förklara.
Att den som gjort den blomman en gång nu vill ha den tillbaka,
för han kan inte vara utan den mer bara.


Jag glömmer dig aldrig, du finns kvar i höjden, bredden och djupet av mitt hjärta. Jag älskar dig.


Through walls

Sådär ja, då var man tillbaka i Hova då. Fast det är ganska skönt, bestämde mig för att stanna hos pappa i natt. Och för första gången på jag vet inte hur länge så är det som förr, bara jag och pappa. Riktigt skönt faktiskt. Fast det känns sjukt tungt att veta att jag ska vara borta från katrineholm i två hela veckor. Jag vet inte om jag vart hemma så mycket i sträck något alls på hela detta året. Saknar Zarah redan, helt otroligt, vi borde egentligen ha slagit ihjäl varandra vid detta laget, vi har fan sett varandra varenda dag sen den 13 april. Fast det har fan blivit tvärtom, vi har verkligen hittat varandra. Vi stod med tårar när jag skulle åka båda två. Jag var hemma fredag till lördag förra helgen, och då hann vi ringa varandra flera gånger, hur ska det gå i två veckor.? Och lingon oxå, usch, kommer sakna Lingon massor faktiskt. Men än så länge känns det ganska bra faktiskt. Men det har nog mycket med pappa att göra. ska åka och klippa mig imorgon tydligen, hehe. Behöver verkligen klippa mig, och pappa sa att vi gör det i Töreboda imogon. så wiie, lite glad för det!

Nej jag ska passa på och lägga mig, jag är sjukt trött och klockan är på tok för mycket faktiskt! Tänkte försöka komma upp tidigt imorgon. Så ska lägga mig och lyssna på Khoma<3 Oh jag bara måste tacka Mattias massa mycket för alla låtar! Nu kändes det konstigt att kalla honom för Mattias när jag tyckte att han var en Marcus med C. Men en Mattias är oxå snäll!

Khoma - through walls.

Leave myself, try to come back as something else.
I'll explode.
It itches and crawls.
Drift along, sweep down and I'll cry for help.
Hide until morning comes.
It will all be over soon.
Movements in the unseen
It's the last time
Can't you just prove I'm wrong?
They hide in the dark
Cannot see clear
Can't you just stay with me?
Eyes stay shut
Rabbit-heart speaks loud and clear
Teeth and claws Wishing you were here
Won't make a sound
See them coming through the walls
Left as bait Weigh a thousand pound
All be over soon.
Movements in the unseen
It's the last time
Can't you just prove I'm wrong?
They hide in the dark
Cannot see clear
Can't you just come with me?
All be over soon
Movements in the unseen
It's the last time
Can't you just prove I'm wrong?
Can't you just come with me?

Sick is the one who adores me!

Happ, nu är klockan lite för mycket igen, och jag har inte skrivit på länge. Gud hur svårt kan det vara, jag har varit på väg att skriva flera inlägg, men jag kommer inte riktigt till skott. skulle nog egentligen behöva skriva mer än vad jag gör. Jag kan inte få ur mif allt på annat sätt. Jag har många jag kan prata med, men det är svårt. jag vill inte tynga ner andra med mina "problem" och tankar. Men samtidigt vill jag att alla som känner mig ska veta. Så denna bloggen är nog inte helt värdelös i alla fall, men jag har inte en aning om hur många och vilka som faktiskt läser den. Fast det har ju i och för sig ingen betydelse. Den är öppen för dom som vill.

Gah har en konstig känsla idag, jag har varit i Katrineholm sen den 5 april, och imorgon ska jag åka hem och vara hemma i tv veckor, jag förstår verklilgen inte hur det ska gå till. Jag HATAR verkligen älgarås. Jag trivs hemma o så det gör jag, och jag saknar alla, men jag har inte ett skit där, inte en enda vän, och det finns fan inget. Med andra ord så har jag två veckors depression och ångest framför mig.. Jippi.. ehrm. Kommer sakna allt o alla. Jag och Zarah har hållt till i parkerna igen nu när vädret är tillbaka. Älskar solen mer i år än jag har gjort på länge, men det kan väl kanske vara för att jag är i Katrineholm oxå. jag vet inte. Men något jag missat att skriva ut här är att jag förmodligen har fått lägenhet här i katrineholm, en liten etta på söder har jag bett dom att hålla åt mig. så om det blir som det är sagt så får jag flytta in första augusti. Nej nu ska jag göra en kopp te och ta en natt cigarett och somna, försöka i alla fall, i värsta fall får det bli ett par valerina och några sidors läsning. God natt allihop!



Panzer ag - Sick is the one who adores me


Wings of fire embrace me
Trying to analyze the signs on the wall
Still it means nothing
On the floor, with my head in my hands,
Trying to understand,
But there's no answers.
There's no answers.

Maybe, I should have figured it out
Maybe there's no sense at all
Just an endless path of dreams
Crushed down and destroyed by faith
I'm shouting out your name in my sleep
But you hear nothing

Should I accept the punishment
When I've done nothing
Should I accept the flattering words
When I never deserved it
Should I accept the clouded sky
When I know - there's the sun behind it
Should I allow my blood to circulate - when I want it to stop


Her beauty, clean as water
Poison my soul
Like a drug, tear apart my existence
I'll deny, I'll resist
I'll survive- exist
Send days of rain, raining on my shoulders
Should I accept that my throne lies in ruins
I'll deny, I'll resist
I'll survive- exist


Just because there are things I don't remember,
Doesn't mean that my actions are meaningless
The world doesn't just disappear when you close your eyes, does it?


RSS 2.0